För ett tag sedan fick jag en förfrågan om att hjälpa till att fotografera ett skolprojekt för en makeup artist – projektet har något slags superhjältetema, med olika subkategorier, typ is, eld, jord och så vidare. Det var roligt och jag spenderade ett par dagar med att fota. Projektet ska vara klart i maj, och jag har haft en del annat så bilderna har blivit liggande i datorn. Nu har jag dock börjat redigera dom litegrann, så jag visar upp tre exempel här nedan.
I båda mina kameror, D700 och D800, finns den gamla ”analoga” funktionen att dubbelexponera inbyggd. Man hittar den långt in i menysystemet. De senaste dagarna har jag ägnat mig åt ”fri lek” med detta. Jag började med att fotografera Joakim, men provade även lite självporträtt. Några exempel följer nedan.
Detta är alltså bilder rakt ur kameran – inte ”photoshoppade” annat än lite småpill med kontrast, exponering, beskärning. Ska tillägga att jag inte är en sån som finner en speciell stolthet i att inte använda Photoshop – tvärtom, jag finner det i det närmaste vansinnigt att inte använda det för att subtilt förbättra bilder. Men just detta gör också att det är oerhört befriande att ibland göra något direkt i kameran som skapar mer slumpmässiga resultat som man inte kan styra till fullo. Håll till godo!
Något av det bästa jag vet överhuvudtaget är ju bröd. Och förstå vad härligt det kändes för mig när jag häromveckan var uppe i Älvsbyn och fotograferade reklamfotografering för Polarbröd. Överallt en doft av nygräddat bröd! Jag har blivit anlitad av dom ett antal gånger nu, för varierade uppdrag. Den här gången var jag inne i fabriken och fotade, men hann även med lite övriga porträtt kring kontoren. Dessutom fotograferade jag jag en i personalen på Umeåkontoret följande dag. Det känns kul att få arbeta för ett så stort och väletablerat företag som Polarbröd. Ett företag som dessutom står för mycket bra saker – bland annat utsågs de 2009 till ett av Sverigers fem mest jämställda företag och de jobbar även väldigt aktivt för hållbarhet. Nu är det sällan jag ställs inför några större etiska dilemman när det gäller vilka kunder jag arbetar för men det känns ändå positivt.
Jag har för övrigt tänkt satsa mer på att arbeta för företag .Det erbjuder en variation i fotoarbetet som jag gillar – allt från uppställda studioporträtt till bilder i naturliga miljöer. Jag hade inte tänkt skriva så mycket nu, utan vill bara visa lite exempel från det jag fotade häromveckan, och även några övriga bilder fotograferade tidigare år för Polarbröds räkning.
I dagarna har jag fotograferat några personalbilder till studion. På vårt jobb så behöver personalbilder inte innebära att hen står med armarna i kors mot en vit bakgrund och ser glad ut – vilket gör det hela lite intressantare. Till det här blogginlägget hade jag tänkt prova att låta min nördighet blomma ut helt och hållet – så jag tänker berätta om några av bilderna, med tillhörande ljussättningsdiagram! Vi börjar med Magnus (ljussättningsdiagrammet för varje bild ligger direkt under bilden i fråga) .
Magnus fick ställa sig några meter från en vitmålad vägg. På hans högra sida är han belyst av ett paraply med silverfärgad insida. Hans ansikte är belyst av en Elinchromblixt med raster. Skuggan som ligger bakom honom är skapad genom att rikta paraplyet nästan rakt mot kameran – det syntes väldigt tydligt redan med inställningsljuset var skuggan lade sig. Det såg bra ut nästan på en gång, förutom att hans kavaj försvann helt in i mörker så jag la till ytterligare en blixt med raster från sidan som träffade honom på kavajen. Det krävdes lite finlir för att den inte skulle träffa hans hand också bara. I övrigt var det bara att försöka få Magnus att se mindre glad ut. Det här är sista bilden vi tog på honom och den blev bäst.
När vi fotade Felicia var jag först inne på att använda en Beauty dish men det blev inte så intressant. All heder åt Emelie som föreslog att vi skulle använda en blixt med raster som huvudljus. Det krävs rätt slät hy för att komma undan med så hårt ljus från sidan. Men det funkade bra här tycker jag utan alltför mycket photoshoppande. Felicia stod precis bredvid den vita väggen, och huvudljuset kom lite från sidan från en blixt med raster. Jag provade att lätta upp skuggorna lite okonventionellt genom att slå en annan blixt med raster i det närmaste rakt ner på en reflektor placerad under henne. Huruvida detta gav så mycket i praktiken är en annan sak. I efterbehandlingen la jag dock till lite ljus på väggen bakom henne – den blev lite för jämngrå och tråkig annars tyckte jag.
Matt, fotograf själv, krävde dock en betydligt mindre komplicerad ljussättning – han hade en väldigt tydlig vision själv som han ville att jag skulle genomföra. En svartvit bild, tagen mot en mörk bakgrund (bakgrunden var i själva verket mörkblå) . Jag använde en softbox, relativt högt, lite framför, bredvid. Bam! Fort var det gjort… Jo, vänta, precis när jag skriver det här blogginlägget så slår det mig att diagrammet ljuger. Det fanns också en blixt med raster inblandad. Jag slog den från hans högersida, riktad enbart mot kameran han håller i.
Sara fotade jag mot en ljusrosa bakgrund. Det här var faktiskt inte enkelt, främst för att jag verkligen inte gillade hur bakgrunden såg ut. Det blev för platt och tråkigt. Jag önskar jag hade haft min beauty dish med raster tillgänglig, vilket kanske hade gett mig lite mer kontroll – men det var först när jag slog en Nikon SB-900 med gul gel mot bakgrunden som det hände något mer intressant med bakgrunden och jag kunde känna mig ganska nöjd (helt nöjd är jag aldrig) . Den gula blixten blandades med den rosa bakgrunden och blev orange. I övrigt en ganska enkel uppställning av ljuset. En beauty dish precis framför henne, och en reflektor under. Jag hade även en assistent (Therese) som slog en blixt med gul gel mot hennes axlar och bakhuvud. Kan jag slänga in lite extra färger i en bild så gör jag det gärna.
Jag måste dock tillägga att på just den här bilden hade jag ännu inte börjat slå den gula blixten mot bakgrunden – men Sara föredrog hur hon såg ut på just den här bilden. Så det jag gjorde då var att låna den orangea tonen från senare bilder (när jag hade börjat slå den gula blixten mot bakgrunden) och återskapade effekten i Photoshop på den här bilden också. Jag ser verkligen ingen skillnad…men hade jag inte skapat färgeffekten ”på riktigt”, så hade jag nog aldrig kommit på tanken att skapa den i Photoshop heller, så jag vill trycka på att det verkligen är av vikt att göra rätt direkt i kameran istället så besparar man sig en hel del jobb senare.
Amanda, även hon fotograf, provade jag först att fota mot en vit vägg med hårt ljus (beauty dish om jag minns rätt) . Det blev helt ok. Sen tog jag ut henne en bit från en vita väggen, och placerade en blixt med raster precis bakom henne, riktad tillbaks mot kameran. Ett tag provade jag att lägga över en orange plastkasse över den blixten, men det blev inte riktigt bra. Huvudljuset kom från en softbox, riktad rakt neråt, just framför henne. När det gällde Amandas bilder handlade det annars mest om själva posen och uttrycket, och den här stod ut, och gjorde bildurvalet väldigt enkelt.
Emelie fotade jag mot en mörkblå bakgrund som hon fick stå ett par meter ifrån. Beauty dishen stod på ett boomstativ högt framför henne. Två blixtar med raster stod bakom henne, en riktad mot bakgrunden, och en mot nedre delen av hennes kropp (som höll på att smälta ihop lite med den mörka bakgrunden) . Jag använde mig även av en reflektor på sidan om henne. Jag är dock lite osäker om jag fortfarande använde den till just den här bilden. Om den har en effekt, så är den relativt subtil och lättar bara upp hennes underdel lite.
Det var det jag hade att komma med. Jag vet inte om den här typen av inlägg ger något för alla som läser min blogg, men jag tror att jag har en del fotografer som är inne och kikar ibland om jag tolkar mitt statistikprogram och era sökningar rätt. Så jag hoppas att ni fick ut något ut av det här iallafall!
Jag ska hålla mig kort den här gången, och bara presentera några bröllopsporträtt som jag fotade i och kring Stiftsgården i Skellefteå härom helgen. Bara bilder, ingen text.
I det här inlägget tänkte jag återigen berätta om en enda bild – hur jag gjorde den och varför.
Den här familjen ovan består av mina ”bästisar” (om det nu är så man säger, även som vuxen människa) och deras tre barn. Jag lovade att ta en bild, främst på barnen, innan jul.
För att försöka utmana mig själv lite, så bestämde jag mig för att belysa alla familjemedlemmar var för sig istället för att försöka ljussätta alla på en gång – orsaken till detta är att det är betydligt enklare att skapa ett intressant ljus på en person, än vad det är att ljussätta en hel grupp. Jag vet inte om jag behöver gå helt in på detaljerna kring varför det är så, men det har bland annat att göra med hur ljus sprider sig och hur stor ljuskällan är i förhållande till det man fotograferar(jag kan ”nörda” ner mig hur mycket som helst i det där, men jag ska försöka hålla det här blogginlägget på en ganska allmän nivå).
En annan positivt effekt av detta, i synnerhet när man fotograferar barn, är att man sedan, när man klistrar ihop bilderna i Photoshop, kan välja vilket uttryck man gillar bäst på alla som ingår i gruppbilden, istället för att det ska stämma för alla inblandade på en enda exponering.
Nedan ger jag lite oredigerade exempel på vad jag hade att välja mellan.
En sak som är lätt att glömma, som jag faktiskt kom ihåg den här gången, är att fotografera en bild av själva bakgrunden, utan vare sig blixtar eller människor med i bilden – det underlättar enormt när man sen ska försöka klistra ihop allt till en enda bild. En förutsättning för allt det här är givetvis att man har kameran på stativ(som jag i det här fallet ändå lyckades rubba litegrann, givetvis).
Men, som sagt – den absolut största fördelen är att man sen kan sitta och klistra ihop de här människorna, med vilka utryck man vill, i ett närmast oändligt antal variationer. Jag lämnar er för den här gången med följande bild.
