I det här inlägget tänkte jag återigen berätta om en enda bild – hur jag gjorde den och varför.
Den här familjen ovan består av mina “bästisar” (om det nu är så man säger, även som vuxen människa) och deras tre barn. Jag lovade att ta en bild, främst på barnen, innan jul.
För att försöka utmana mig själv lite, så bestämde jag mig för att belysa alla familjemedlemmar var för sig istället för att försöka ljussätta alla på en gång – orsaken till detta är att det är betydligt enklare att skapa ett intressant ljus på en person, än vad det är att ljussätta en hel grupp. Jag vet inte om jag behöver gå helt in på detaljerna kring varför det är så, men det har bland annat att göra med hur ljus sprider sig och hur stor ljuskällan är i förhållande till det man fotograferar(jag kan “nörda” ner mig hur mycket som helst i det där, men jag ska försöka hålla det här blogginlägget på en ganska allmän nivå).
En annan positivt effekt av detta, i synnerhet när man fotograferar barn, är att man sedan, när man klistrar ihop bilderna i Photoshop, kan välja vilket uttryck man gillar bäst på alla som ingår i gruppbilden, istället för att det ska stämma för alla inblandade på en enda exponering.
Nedan ger jag lite oredigerade exempel på vad jag hade att välja mellan.
En sak som är lätt att glömma, som jag faktiskt kom ihåg den här gången, är att fotografera en bild av själva bakgrunden, utan vare sig blixtar eller människor med i bilden – det underlättar enormt när man sen ska försöka klistra ihop allt till en enda bild. En förutsättning för allt det här är givetvis att man har kameran på stativ(som jag i det här fallet ändå lyckades rubba litegrann, givetvis).
Men, som sagt – den absolut största fördelen är att man sen kan sitta och klistra ihop de här människorna, med vilka utryck man vill, i ett närmast oändligt antal variationer. Jag lämnar er för den här gången med följande bild.
