Som fotograf tror jag det är viktigt att då och då göra saker för sin egen skull. Det är så lätt att glömma bort varför man är fotograf annars – det jag brukar göra är att ta porträtt på människor som jag inte känner så väl. Det är vid de tillfällena jag får göra min egen stil fullt ut och experimentera med ljus. Det är enkelt att sätta att ”snyggt” ljus, men ibland så är jag mer fascinerad av det jag kallar det ”fulsnygga” – karaktärsljus. I regel går det till så att jag använder mitt instagramkonto, där jag har förhållandevis många följare, och ber att någon av dom kommer till min studio för ett snabbt porträtt. Dessvärre har jag många följare på andra ställen än Umeå, så det är inte alltid jag får tag på någon med kort varsel. Vid de tillfällena kan jag också nöja med mig med någon av de jag delar kontor/studio med, eller en praktikant (tjejen med svart hår bland bilderna).
[share title=”Dela” facebook=”true” twitter=”true” google_plus=”true” linkedin=”true” pinterest=”true” email=”true”]
