Personligt porträttprojekt

De senaste två veckorna har jag inlett ett litet, och väldigt enkelt fotoprojekt. Ofta tänker man sig kanske att fotoprojekt måste ha sin grund i välformulerade tankar och teorier. Men jag ville helt enkelt bara fota mer “folk”, och göra det helt och hållet på mitt sätt. Bilderna är egentligen väldigt enkla porträtt, rakt upp och ner, men lite annorlunda ljussatta, och i lite skeva i färgerna. I vilket fall som helst har det varit skönt att bara fota, för min egen skull. Det måste man unna sig ibland som fotograf, annars är det lätt att man hamnar i en rutin av att fotografera ungefär som ens kunder förväntar sig att man ska fota, och glömmer bort sin egen vision. Några av de här ansiktena är människor jag känner, men de flesta är främlingar. Det är egentligen det jag velat fokusera på, att möta nya människor.

Projektet är inte slutfört heller, utan att jag fortsätter samla på ansikten ett tag till – det kan hända att det svänger iväg i någon annan riktning så småningom, men än så länge är det “bara” en samling fotograferade ansikten.